10 km asfalt

Igår sprang jag ett lopp igen. Premiärmilen är väl tänkt som ett första lopp för mång. Själv känns det som jag gjort en hel säsong redan. ”Bara” 10 km på en rätt trist 5 km loop vid Universitetet i Stockholm. Jag var där för att göra upp med ett gammalt PB från en svunnen tid.

Vaknade på morgonen och förstod snabbt att något var fel. Det var sommartid och jag hade lite bråttom eftersom jag även glömt nummerlappen på jobbet. Kommer ner på perrongen med macka i handen och det dröjer innan tunnelbanan kommer. Lätt stressad över om jag ska vända hem direkt funderar jag på snabbaste färdsätt till starten. Konstaterar att en snabb löptur är det enda vettiga. Så jag kör en snabb uppvärmning på 5 km men i lite för högt tempo och hinner dessutom känna att benen inte riktigt är med mig. Hinner med några minuter tillgodo. Det regnar rätt bra och man är redan blöt.

Man ska inte underskatta tävlingsmomentet. Jag håller ganska god fart redan från början trots att det är trångt. Jag var anmäld i tävlingsklassen för jag tänkte att det skullr vara lite lugnare där. En sak kan man väl säga om de andra löparna. Tempot drogs ner så fort det blev grus, lera eller lite uppför. Inte heller utförslöpning verkar vara en stor favorit. Lite synd att det var svårt att ta sig om men det kanske var bra för det genomsnittliga tempot, vad vet jag. 

Jag pinnade i mål på 41,53 och jag slog det där gamla rekordet med 10-20 sekunder. Jag är helnöjd men jag tror det finns lite till kvar där. Två minuter eller så;) 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera