10 snabba – Göteborgsvarvet seedinglopp

Igår åkte jag ut till Södertälje för att pröva vingarna i seedingloppet till Göteborgsvarvet. Jag hade höga förväntningar på mig själv. Nu var det dags att ta sig under 40 min och med tanke på att jag gjorde 40,46 under halvmaran såg jag inga problem med det. Lite risig kände jag mig ändå dagarna innan loppet. Stress i kroppen, temperaturväxlingar som att kroppen jobbat högtryck för att slå ut nån skit i systemet. Oroade mig lite men lördag morgon kändes det ändå rätt ok så det var bara springa allt vad benen klarar.

Kom ut i rätt god tid. Det var ingen som hade nyckel till omklädningsrummen så jag bytte vid bilen. Lite kackig organisation var det överlag. Tyckte det kunde stått funktionärer och sagt var det gick att parkera och vart starten var och lite sånt men det störde inte så mycket egentligen eftersom det inte var så många deltagare.

Värmde upp en del kring starten och det kändes ok. Inte helt nöjd med skoval, nike free, som är lätta och sköna men jag har inte sprungit så mycket i dem. Lite kyligt men snart skulle man ju få springa på. Ställde mig inte så långt fram men kom för mig att tränga mig framåt lite, tur för jag fick springa om en del ändå. Starten gick och det var tempo från start så klart. La mig i ryck på en kille som såg snabb ut men fick svårt att hänga på men behöll i alla fall honom inom synhåll. La mig bakom en lite klunga istället. De körde snabbt och jämnt tempo. Banan var på gångvägar, inte några höjdskillnader att tala om, kanske lite smalt direkt i början.

Strax innan halva loppet tacklade alla i klungan av och jag fick gå om och jaga ikapp killen jag släppt igen. Det gick inte direkt bra, jag kom aldrig riktigt ikapp och jag fick kämpa rätt hårt. Efter varvning sänktes mitt tempo, delvis för att det var lite motlut som kändes tung. Skärpning nu för f-n tänkte jag det är inte så långt kvar, du måste hålla i tempot och jag försökte öka så mycket jag kunde. När det bara var tre kilometer kvar försökte jag öka och även killen jag följde. Jag såg på tiden att jag skulle komma under 40 och kanske även 39. Full fräs efter 8 km. killen framför sackar, vad nu han ser ju jättefräsch ut, springer lätt. Men tempot sjunker så jag springer om honom också. Han gör vad han kan för att hålla min rygg men är nog för slut. Vi passerar någan han känner och hon skriker åt honom men jag fattar att han är långt bakom nu. Trycker på allt jag kan in mot mål men det är svårt när man inte har kontakt med någon. Lite hejarrop och applåder från åskådarna. In i mål på 38,25. Jag känner mig riktigt slut och i betydligt värre skick än de andra som kommer i mål så jag har väl jobbat på bra. Kvicknar i alla fall till ganska fort och går bort mot bilen för att få på torra kläder. Närmast euforisk känsla att springa på en sån tid. När jag var 18 sprang jag en gång på 42 minuter och trodde länge att det inte skulle gå att komma ner på den nivån igen. Nu är jag en bra bit under utan att egentligen träna så strukturerat för fart.

En tiondeplats blev det med, känns helt sjukt. På Göteborgsvarvets hemsida kunde jag även läsa att de kallar folk som springer under 35 minuter för ”elit” så det kommer naturligtvis att bli ett lite mål att i framtiden komma under 35 minuter med hur galet det än låter.

Det har gått ett år sedan jag var på Art of Running och träffade Anders Nordström och fick lära mig att springa på bättre sätt. Det är det bästa jag gjort.  Framförallt har jag kunnat träna betydligt mer än tidigare för att jag inte längre får ont på alla möjliga ställen. Nu är det dags att jag tar tag mer i strukturen igen och tränar på under vintern. Tror inte jag kan vänta mig samma utveckling som i år men det känns ändå som att jag har mycket mer kvar att ge innan jag slår i taktet.

Igår promenerade jag några timmar så benen kändes helt ok idag med. Tog ett lugnt pass i Tyresta. Det är fantastiskt, träffade knappt en människa i det höstiga landskapet.

Det här inlägget postades i Löpning, Lopp och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera