Första Razorback Fatass

I helgen var det så dags att avverka de fem milen mellan Farsta och Huddinge. Fem mil tänker du kanske, det är ju max en mil. Jo men inte om man tar den fina omvägen i skogen och passar på att kolla läget nere i Lissma, Paradiset och Lida mm. Då blir det fem.

Jag var uppe med tuppen och snitslade en bit i början i Ågesta sedan hann jag inte hem med bilen utan väntade på att övriga skulle dyka upp. Det blev ett rejält gäng, kanske upp mot 30 pers och en hund, trots att det oroats en del om halka och skoval innan. Och några kom inte med för att bussen hade kört förbi hållplatsen.

(null)

(null)

Vi drog iväg och jag tog kön för att passa på att plocka ihop snitslarna när jag ändå var där. Vi kan väl säga så här. Alla sprang fel. Jag som tyckte jag markerat supertydligt där banan tog av till höger in på en mindre stig. Nu var det ingen katastrof för alla jag såg tog in på leden och borde hamna rätt i alla fall men jag fick springa runt en del och leta efter folk och försöka få med alla framåt.

Tror kanske att en och annan inte riktigt räknat med att det skulle vara så tekniskt och snöigt som det var. När vi kom neråt kohagen vid Lissma var det säkert två decimeter kramsnö. Sög fint i låren gjorde det. Framåt Näset torpet vände jag om för att se att alla kom in på rätt väg och sedan var det bara att springa på fram mot lida. Det var rätt tungt i snön och framme i Lida fick jag stanna till för en fika.

(null)

Sedan fortsatte jag själv, det var många som hoppade av där bussmöjlighet fanns och dagens lunch kunde beställas. Runt Getaren är det lite tekniskt och dessutom backigt. Kul hoppas jag de flesta tyckte men absolut jobbigt att komma runt hela vägen innan man kan börja springa tillbaks.

(null)

(null)

Vägen upp mot Huddinge är riktigt fin men kanske finare på sommaren. Jag trampade snett på ett ställe och fick gå en bit innan jag kom igång igen. Fort gick det inte för mig för jag hade blåst all energi. Vet inte hur jag hade tänkt men jag körde på minimalt energiintag även fast jag hade blåst på som en galning i början när jag jagade folk. Att det var energin som tröt var lätt att räkna ut när jag piggade på mig igen efter att ha intagit diverse onyttigheter på Shell i Huddinge. Sista biten var så trög. Det började mörkna fast det gick bra även utan lampa.

Otroligt skönt att komma fram och kunna ta bussen hem efter en hård dag ute. Lite oroad över de som var kvar ute var jag ändå. En dålig sak med enkla upplägg som detta är ju att man inte riktigt vet vem som är ute eller om de tagit någon alternativ väg hem. Jag hoppas att det gick bra för alla. Har inte hört om något allvarligt i alla fall. Jag hade en kul dag och det såg ut som alla andra trivdes med.

Får se om det blir fler gånger men omöjligt är det inte, skulle vara fint att köra det på sommaren också.

Det här inlägget postades i Löpning, Lopp och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera