Kolmårdstrailen

Det är alltid kul att springa lite lopp för att mjuka upp inför den riktiga utmaningen och känna av formen. I lördags var det dags för ett sånt lopp, Kolmårdstrailen. Jag har sprungit förut men visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig för tid. Jag tänkte nog dra på lite för att känna av ben och lungor lite.

Det var inte det roligaste vädret och lite i panik rotade jag fram en underställströja i bilen och drog på mig, onödigt skulle det visa sig men det blåste kallt innan start.

Det var inte så stort startfält och folk verkade lite försiktiga för ingen vill riktigt ställa sig längst fram vid starten, så jag gjorde det och sprang iväg som skjuten ur en kanon. Låg trea ett tag och tänkte att det här kommer jag få sota för. Släppte av lite och släppte om men det var inte så många löpare som kom till en början. La mig bakom två andra, en orienterare som verkade stark och en annan kille som verkade gå på lite för hårt. Han kommer att spränga sig tänkte jag men han höll uppe tempot bra. De sa att de satsade på 1,45 så jag tyckte det lät bra men egentligen tror jag att de höll högre tempo. Någon löpare kom och susade om i nedförsbacke. Det var fan vilken mjukstart de måste kört tänkte jag men alla har väl sitt upplägg. Orienteraren ökade och drog ifrån, den trötta killen försökte hänga på. Jag tog det lugnare och släppte iväg honom. I den första stora stigningen efter scoutstugan så fick jag kontakt igen. Trippade upp för backen ganska lätt – rätt eller fel? Men det kändes bra. släppte iväg dem ändå för det tog bra på låren att springa, de senare backarna blev mer powerhikande.

Väl där uppe drog jag foten i en vajer och föll som en fura, bara ytliga sår så jag satte fart igen. Såg inte riktigt skyltarna på alla ställen så stannade till när man tagit sig upp för repet i kosprickan eller vad den heter. Där kom damsegraren ikapp och frågade om vi var rätt. Jag fick precis se en skylt och sa att det var rätt. Sen hängde hon på och låg bakom ganska länge. Det var iofs skönt att ha lite sällskap även om jag fick dra.

Då började det att hugga till i magen och jag bestämde att det måste bli ett toastopp, antingen på toa eller i busken. Släppte om tjejen och tänkte egentligen släppa helt men tog ändå rygg på henne ett bra tag. Vi sprang även om killen från starten som sprungit lite för fort, han såg ut att lida ordentligt.

Nere vid scouterna hoppas jag in på toa och det tar en del tid innan jag kommer ut på banan igen. Nu har jag en hel del killar framför som håller för lågt tempo och som jag får försöka springa om, det är iofs rätt kul men samtidigt stör det mig att jag var tvungen att stanna och att det ibland är svårt att komma förbi. Mot slutet så blir det mycket sololöpning men jag har en grön och en röd tröja framför som jag ser över ett kalhygge. Gröna tar jag ganska snabbt innan sista vätskan, den röda är klurigare. Han springer lugnt och ganska försiktigt, tror att jag ska kunna ta honom id vätskan men han sticker iväg när han ser mig komma. Jag tar ett par godisbitar men de är svårtuggade så jag måste spotta ut dem, kan inte andas samtidigt.

Jag vet att det är lite stök med en våtmark på slutet så jag vågar inte riktigt dra förbi den röda tröjan som jag kommit ikapp nu. Han tar det försiktigt och jag tänker att han har koll på att man behöver lite kraft till klafsandet. Precis när man svänger av sticker jag ändå förbi och plötsligt står jag med vatten till knäna. Förbi på sidan trippar röda tröjan utan problem för han har sett ut vägen.

Inte mycket att göra, jag får ta krafterna jag har kvar och tar mig över till andra sidan, nu är jag före igen och han var kanske trött för jag drar ifrån. Över fältet och in i mål. Det är inget jättetryck på åskådarna men så är det inte direkt varmt och skönt heller.

Kommer i mål på 1,50 så det är jag rätt nöjd med efter det långa stoppet och Skogarna där nere är riktigt fina och stigarna utmanande.

Det här inlägget postades i Lopp och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera