Northface Endurance Challenge California

Jag stegar ut från flygplatsen i San Francisco på eftermiddagen. Det känns som jag rest i hundra år men jag känner mig ändå ganska pigg i kroppen. nyfiken på vad staden har att erbjuda. Lägger först märke till eftermiddagsljuset, det är fantastiskt. Solen skiner och jag har från luften sett att staden omges av låga berg och hav. Vackert, man skulle absolut kunna bo här tänker jag. Tar ett tag att hitta en buss som kör in till stan. Det är en lokalbuss och den tar en evighet den med. Bara jag och slitna flygplatsarbetare. Antar att folk åker taxi här.

Åkturen är ändå bra. Får en bild av staden och de olika stadsdelarna så att jag kan orientera mig senare. Ser ganska snabbt att det finns gott om sociala problem i staden. En kollega sa nu att de har flest hemlösa i USA, det märks tydligt. Det ligger och sitter folk lite överallt och det tältas på trottoaren på vissa ställen.

Jag lyckas hitta en spårvagn för turister som tar mig till motellet jag ska bo på. Jag bor norr om centrum och inte så centralt men anledningen är att jag ska upp vid tre på morgonen för att ta en buss till starten av loppet och bussen går från en skola i mitt område.

Tittar runt på staden i några dagar och käkar vansinniga mängder mexikansk mat som är riktigt bra här. Latinos och Kineser verkar överrepresenterade i staden. Bussarna har tex utrop på engelska, spanska och kinesiska.

Springer några rundor längs med bukten med bla Alcatraz som fond. Vilar så gott det går men sover inget vidare. Har mycket trafik utanför har lite konstig dygnsrytm och en del stökiga grannar.

På tävlingsdagen är det bara att kila upp 02,30. Skulle ljuga om jag säger att jag är sugen på löpning men jag masar mig iväg och hoppas på det bästa. På bussen (en skolbuss med säten för småbarn) hamnar jag bredvid en trevlig kille från LA, Vince, och vi snackar lite lopp. Han har kört en del av de kända 100 milesloppen i USA och han hoppas också på en plats i Western States. Lotteriet är idag och många av löparna är med i dragningen och på hemvägen var många besvikna när de kollade nätet. Vince dröm är dock Hardrock och vem  kan klandra honom men risken att komma med känns obefintlig. Vi springer lite lika fartmässigt och vi träffas många gånger under dagen och i mål. Han plockar upp en tjej som pacer vid en kontroll och han går i mål ungefär tio minuter före mig. Pacern har precis varit i Sverige och gått på en väns bröllop, världen är bra liten.

Det är mörkt i starten, klockan är fem på morgonen. Jag ser en del kända namn som Hal Koerner, Sondre Amdahl och såklart Bryan Powell från Irunfar.

Det är startgrupper som startar med en minuts mellanrum och jag står i den fjärde. Räknar därför med ganska moderat tempo och det stämmer till en början men sedan blir det ett jäkla drag i mörkret. Trailen är bred och jämn än så länge, så det går att ligga på utan för stor ansträngning. Men folk springer mycket uppför. Det är inte riktigt lika brant som jag vant mig vid på lopp utan betydligt mer löpbart men stigningarna är ändå en del höjdmeter så uppförslöporna är ganska långa och tillslut inser jag att dagen kommer bli kort om jag ska springa på det här sättet. Jag verkar inte tappa så mycket för det för det är samma löpare jag springer med nästan hela loppet. I början är det ganska trångt men efter ca två timmar när solen början kliva över horisonten så var det betydligt bättre.

635851918562540356

Det var en magisk soluppgång när man sprang längs Stilla havet, tyvärr hade man den i ryggen men jag var tvungen att vända mig om och titta lite ibland när jag kom upp på en höjd. Hittills hade det varit lite kyligt (okej jag hade shorts och linne så kanske får skylla mig själv). Extra blåsigt var det naturligtvis varje gång man kom upp på ett berg. Men till slut behövdes inga armvärmare eller buff längre utan det var bara att springa på. Senare på dan var det tom med välkommet att få lite svalka även om det inte var någon extrem värme. En fördel med temperaturen var att jag inte behövde dricka så mycket.

Det var gott om vätskestationer också och de hade digert utbud av kex, chips, gels, shotblocks, peanutbutter jelly smörgåsar, apelsiner, sportdryck och allt möjligt. Det hade enkelt gått att springa utan mer än en vattenflaska men jag hade lite extra kläder och kamera så jag hade ryggsäck.

Vid varje station stod det fullt med funktionärer och anhöriga och skrek sig hesa. Det är något de är bra på jänkarna, att heja. Otroligt. Fast de ljuger en del med så klart, efter 75 kilometer ser jag inte ”incredibly strong” ut, det kan ingen lura i mig.

Det är mycket upp och ner och det är ett parti där man ska ta en loop vilket gör att man får möte på en sträcka. Först möter jag ett gäng snabba löpare som far fram, de är efter täten men trycker på bra ändå. Då är det bara att hoppa åt sidan och se glad ut, försöka sig på ett uppmuntrande ”good job”. Men när det är mig tur att springa tillbaks ja då möts vi av ännu långsammare löpare och de flesta flyttar sig inte en millimeter. Det är lite irriterande och på ett ställe är jag på väg utför stupet efter att försökt passera en lite större kille på utsidan. Nåja det är bara att ligga på.

Efter fyra mil eller så börjar jag känna mig trött. Det är inte bara jetlag och sömnbrist. Jag har sprungit lite för fort tror jag och tog de första stigningarna löpandes, särskilt en riktigt lång switchback tog mycket på benen. Jag dippar en del och det är dessutom tillfälligtvis ganska teknisk löpning inne i skogen. Men skogen är fantastisk. Redwood träd, inte den största sorten men ändå klart imponerande på samma sätt som under Tarawera Ultra på Nya Zeeland. Det är några stigningar som håller på att ta knäcken på mig helt men annars är jag rätt nöjd och glad. Men nu blir även utförslöpningen riktigt jobbig. Det är lite för brant för mina trötta lår att springa på och rulla ner så det blir ganska stötigt och inte så snabbt. Det förvärrar givetvis läget som en enda ond spiral men jag är ändå vid gott mod. Fördelen med att inte ha koll på bana eller ha några tidsmål är att man bara kan vara nöjd och glad. Efter kanske 60 kilometer kommer man in på 50 km loppet och då måste man börja krångla sig förbi de långsammaste löparna vilket går hyfsat för det mesta.

Pang säger det plötsligt och jag ligger på marken. Har klarat mig ganska bra men är skitig som fan men snyggar till mig lite vid nästa kontroll eller ja, jag tvättar händerna och ett litet sår på knät. Lite senare sticker det till bak i benet och gör jävligt ont. Blivit stucken av en geting, oroar mig lite för om jag ska få någon reaktion för det sväller upp en del och gör ont men det händer inte mer.

635851918529102748

När det börjar bli 10-15 kilometer kvar är jag ändå ganska snabb. Det tar ett tag att komma uppför men det är lika för alla nu. Bara någon enstaka som försöker springa en bit men det går nästan långsammare än vad jag går. Pratar med en Australiensisk kvinna som kör 50 km och lite andra löpare. Alla glada och nöjda. Det kanske är utsikten för nu är vi nära havet igen och från topparna kan vi se Golden Gate-bron och Staden inte allt för avlägset. Det känns verkligen att man är på väg hemåt.

635851918600039636

Det är ett intensivt hejande på stationerna och de ligger väldigt tätt på slutet, nästan omotiverat men det är långt ifrån alla som är så fräscha heller. Jag har fått upp farten, stannar nästan inte, nu ska jag hem. Finns en chans att komma under 10 timmar resonerar jag fast släpper det lika fort igen. Plockar många placeringar och även 50 kilometers löpare. Sista kilometrarna är det mycket publik och man möter även löpare som är på väg till sina bilar från målet så man får mycket hejarrop vilket är kul. Jag förstår att det inte är långt kvar för vi har ju tagit den här vägen när vi startade så jag ökar och får en del jubel den sista kilometern. Lite publikfrieri kanske men jag har passerat 10 timmar och nu vill jag inte ha en minut extra i onödan. Väl i mål på 10,10. Får medalj och en vattenflaska för besväret och en rejäl portion mat som är riktigt god. Lite dåligt med plats så jag får sitta på gräsmattan vilket kanske inte är optimalt när man är stel och det är ganska kallt ute men men. Får ingen öl av sponsorn Sierra Nevada däremot för jag har lämnat legget på motellet och jag ser tydligen inte ut att vara en dag över 21 ens efter att ha sprungit 8 mil. Kanske ser jag ändå ”super strong” ut trots allt.

635851918403788644

Väntar i mål för att se om min nyfunna svenska vän ska ta sig i mål på 50 kilometer. Men efter cut offen inser jag att jag nog får åka hem, håller på att frysa ihjäl med. Tyvärr hade hon hamnat på sjukhuset efter lite dramatik men allt gick bra trots allt.

Bra busstransport hem och en kort promenad. Växlade tv och tupplurar resten av kvällen och rätt som det var var det söndag som gick i stelhetens tecken. Blev uppkörd av städerskan och fick leta upp lite luch annars var det mest Netflix fram till kvällen när jag fick en vattenläcka i badrummet och var tvungen att agera Macgyver och fippla av vatten och torka upp det värsta från golvet och se till att det inte rann ut för mycket på heltäckningsmattan i rummet. Ner till repan och be dem fixa till så kom jag ut på middag också. Inte riktigt vad man är sugen på dagen efter en ultra dock, att sitta på huk och torka upp vatten.

Har kollat upp lite nu när jag först hörde talas om loppet och såg lite youtubeklipp därifrån och det var 2011 så det har tagit lite tid att ta sig iväg men det var helt klart värt det. Jag har verkligen avverkat en del drömlopp i år och det känner jag stor tacksamhet för. Jag kom inte med i Western States och Squamish 50/50 sålde slut innan lotteriet till WS var klart så nu har jag egentligen bara två lotterier kvar att hoppas på men anmälan har inte öppnat än. Blir det inget av dem så står jag lite utan en stor utmaning nästa år men det    kommer nog inte att gå nån nöd på mig det har ju en förmåga att dyka upp saker titt som tätt.

 

Utrustning

Skor – La Sportiva Bushido

Shorts – Arcteryx

Linne – Klubblinne Newline

Vadkompression – 2xU

Strumpor – X-socks Skyrun

Buff

Pannlampa – Petzl Tikka Rxp

Ryggsäck – Salomon S-lab Sense Ultra SET

Energi

Kokosnätsvatten – 1/2 liter

Shotblocks  – kanske 8 förpackningar ca

Gels – 2 st

Peanutbutter Jelly smörgåsar – många

Salta kex och kringlor – massor

Apelsinklyftor – en hel del

Godis – två bitar

 

Edit

Det gick lite bättre än det preliminära resultatet jag fick först. Overall 194 av 483 får man väl vara nöjd med. 156 av 364 också för den delen. Men hörni, Linus Holmsäter sprang 50 km loppet och gick och vann det. Imponerande.

Namnlös

Det här inlägget postades i Löpning, Lopp och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera