Håll UTMB drömmen vid liv – Sätila Trail

Jag har skrivit att löparåret var slut för min del. Och det hade kunnat vara så också. Jag känner mig inte direkt sugen på fler långlopp just nu efter att UTMF ställdes in.

Men så känns det ändå lite vemodigt att inte kunna söka till UTMB nästa år som jag hade tänkt försöka med. Och några av poängen jag redan har ryker ju nästa år. Ett 2017 med mycket tid för jobb, vård av relationer och fritid målades upp framför mig. Men skam den som ger sig. Något måste gå att göra åt saken!

Tänkte att lopp i Sverige finns det inte den här tiden på året och började titta utomlands. Italien, Tyskland, Costa Rica!?! osv. osv. Men jag har egentligen varken tid eller råd med några resor.

Men så… Som en skänk från ovan träder ett jubileumslopp fram. Sätila Trail 120 km i november. Loppet har jag sett men redan avfärdat utan närmare tanke. Men det ger 5 friska poäng och resan är inte så lång.

Sagt och gjort en anmälan är gjord och träningen får fortsätta. Inga mål förutom att komma runt och i mål och bärga poängen. 12 mil borde jag kunna springa tycker jag, även om jag inte vet ett dugg om banan och det kanske inte är det roligaste vädret i November.

Nu kör vi!

Publicerat i Löpning, Lopp | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Unfinished business 

Just nu ligger jag i en egen liten pod på ett kapselhotell på flygplatsen i Tokyo. Löparåret är slut för mig. Det har inte riktigt blivit som jag tänkt. Framförallt då med årets stora mål som fick ett snörpligt slut när helgens lopp avbröts efter en dryg fjärdedel.

UTMF och även det mindre loppet STY avbröts pga dåligt väder med mängder med regn. Dels av säkerhet för löparna, kyla och hala tekniska partier etc. Men främst för att risken för jordskred fanns.

Talade med Ledaren för Avid Adventures som hjälpte mig med boende och support under loppet idag och han sa att lopparrangören nu sagt att UTMF aldrig kommer gå i september igen eftersom vädret är så ostabilt. Tidigare har man kört i april men då är det kallare och risk för snöpassager samt att fågellivet styr när man kan arrangera loppet. 

Jag visste inte att loppet var nerkortat när jag startade så jag höll mig långt bak för att spara energi. Fick höra ryktet av olika engelsktalande löpare efter ett tag men då var det lite sent att avancera mycket. Det fullständigt stod still så fort det blev lite motlut. Visst var det smalt och inte direkt så att man kunde springa om men varför var folk så långsamma? Efter ett par stigningar är min slutsats att de är för dåligt tränade. Många som hade uppenbara problem redan på första berget. Och då har de planerat att springa 165 km med 7500 hm??!! Där den tuffa terrängen kommer mot slutet dessutom. Obegripligt för mig men vad vet jag. Men kanske är det inte konstigt att loppet har en ganska hög ”drop-rate”.

Nedför är inte heller en hit. Men då kan man springa om en del i alla fall. Det är ganska lerigt och när regnet sätter igång ordentligt ja då är det som att någon släppt ut 1000 bambis på isen. Det sliras både upp och ner. Det är med nöd och näppe jag håller mig på benen. Det är mycket mörkt dessutom. Molnen ligger tjocka och det är tät skog man springer igenom. På flera ställen stupar det rakt ner på vänster sida. Man ser inte hur långt men vi befinner oss runt 1500 meter så man kan anta att det är några hundra meter ner i alla fall. Inte läge att halka till för mycket. 

In i den fösta kontollen hugger jag en funktionär och frågar om längden på loppet och ryktena jag hört och det stämmer. Det blir bara 47 kilomer idag. Till Aidstation 3. Inte kul men jag hinner inte tänka. Jag fyller vatten och drar iväg. När loppet inte blir längre har jag tillräckligt med energi med mig själv och vill bara försöka avancera och göra det bästa av dagen. Jag tar många placeringar i den där kontrollen och nästa med. De andra stannar och äter nudlar och misosoppa mm. Jag vet att det är en del asfalt ut ur byarna och här kör jag på och springer om många löpare.

Uppför är det mer köer och det går långsamt. Gör ryck ibland men ofta är man tvungen att rätta in sig i ledet. Vädret blir värre och värre och det riktigt halt när man ska ner. Folk som har problem sitter ibland i kanten och stirrar uppgivet. Någon har ramlat och får hjälp att plåstra om. Stämningen är ändå god verkar det som. Det är lite ensamt för en annan. Det är inte många som pratar engelska men det är aldrig ont om löpare. 

In i Aidstation 2 och här är det riktigt trångt att ta sig fram till mat och dryck. Snabbar mig igen men går på toa. Någon spyr riktigt ordentligt. Jävla misosoppa tänker jag och springer vidare. 

Mer asfalt och bra avansemang. Nu är det glesare med löpare men riktigt busväder. Och stigarna är leriga och vattenfyllda. Det är inte bara att springa på heller. Det tar på mitt humör men jag vet att det inte är långt kvar så det är bara atr bita ihop så gott det går. Vill inte släppa förbi någon heller, helst. 

Plötsligt står det en funktionär på ett backkrön och varnar för en vägkorsning och att det bara är 100 meter till mål. Omöjligt tänker jag. Här finns ju ingenting, det måste vara en ”lost in translation”? Men det visade sig stämma och i mål är det bara att stoppa i sig mat och byta kläder och sätta sig på bussen hem. Helt klart en ambivalent känsla när man planerat att vara ute i nästan två dygn.

Det tog mig 7 timmar och 26 minuter och mycket av det beror på köandet men också att banan är rätt tuff. 

Jag är besviken självklart men accepterar det ändå. Vad annat kan man göra. Än så länge känner jag inte samma tomhet eller motivationsbrist som drabbade mig efter att New York Marathon ställdes in 2012. Men det kan ju komma senare med. 

Nu packar jag ner den här erfarenheten och siktar vidare mot 2017. Nästa lopp blir comeback på Transgrancanaria i februari. Då hoppas jag att kunna vara i riktigt bra skick och dundra igenom banan hyggligt snabbt. 

Vistelsen i Japan har varit riktigt bra. En del Kalle Anka och språkförbistringar men på det stora taget så har allt funkat bra och jag hoppas att jag kommer kunna komma hit igen någon gång och fullfölja loppet.

Publicerat i Löpning, Lopp | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Tokyo

Nu har jag varit i Tokyo några dagar. Mycket galet men man borde nog varit här lite längre och utan att springa långlopp. Mycket sightsing och språkförbistringar. Gjort bort mig en del på maten. Det finns mycket gott men en hel del som är riktigt äckligt med:) idag försökte jag inte ens gissa i menyn utan pekade bara på en tjej och sa samma. Det var ett bra drag. Vädret har varit riktigt kasst så jag hoppas att det blir ok under loppet men det är tyfonsäsong då risken att blir en del regn är nog ganska stor. 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Big in Japan

Sitter på Arlanda och känner mig lite stressad av allt folk och köer. Tänker att det bara är att vänja sig. En liten flygtur och sen är jag i Tokyo. Världens största!? stad med 40 miljoner människor. Snacka om stress.

Det blir inte ens en vecka där sedan är det dags att ta sig några timmar bort till en mindre stad och till Mt Fuji.

Det är äntligen dags att springa årets lopp, UTMF. Det kommer bli fruktansvärt, självklart. 165 km snyter man inte ur näsan diekt. Och jag är helt ärligt väldigt osäker på formen. Jag har inte tränat som jag borde av lite olika anledningar och ibland känns det väldigt bra som härom kvällen på Rudan Nichttrail eller på gårdagens 4×4 intervaller. Men jag har också haft blytunga långpass som gått dåligt redan från start.

Med en god portion tur är vad som helst möjligt kanske rent av klarar mig under maxtiden, vem vet? Men jag är förberedd på en DNF. 

Hursom helst ska det bli magiskt att springa loppet och att uppleva en ny kultur och nya platser och få pressa kroppen lite. Set nästan mest fram emot grillkvällen jag är anmäld till efter loppet 🙂

Tror det blir en häftig resa hur som helst. 

Publicerat i Löpning, Lopp | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Axa Fjällmaraton 2016

Det har inte varit någon fantastisk löparsommar. Till och från har jag ont i tårna i vänsterfoten, främst stortån. Det började efter Stockholm Marathon. Gör mitt bästa för att rehaba det. Dessutom har jag ett skadat muskelfäste i armen, tänk tennisarmbåge, efter att ha lyft en flyttkartong som jag försöker få bukt med. Jävligt tråkig och töntig skada men det gör ganska ont faktiskt och stör all annan träning lite. 

Efter Keb Classic så var tårna ett problem och de gjorde Fotrally till en ganska plågsam historia. Efter fotrally kändes det dock lite bättre. Jag har sprungit på lite lagom och till min förvåning gick det riktigt bra att köra på i bergen i Slovakien härom veckan. Det blev fem dagar på raken. Inte så långa pass, inga groteska höjdmeter men bra träning och det gick att köra på rätt så bra. 

Så var det dags för Axa och jag åkte upp till Åre utan några höga krav men jag ville gärna in på medaljtiden 5,30 i alla fall. 

Sov i tält på campingen i Åre och det var ok. Vädret var hyfsat och grannarna inte allt för stökiga men det var lite kallt de sista nätrerna så att kliva ur sovsäcken morgen för loppet var ingen hit.


Jag parkerade bilen vid målet i Trillevallen och tog bussen till Vålådalen med de andra löparna. Skönt att bara kunna köra hem direkt. 

I starten ver det mycket folk. Det är fyra år sedan jag körde sist så jag hade glömt av att det var så populärt. Över 1000 deltagare sa man. Jag ställde mig ganska långt fram men inte alltför långt för det hetsas ju en del och jag ville inte ta ut mig eftersom det bär uppför ganska direkt. Det gick rätt bra upp. Höll mig löpandes upp för Ottfjället men kände ändå att jag höll igen. Gjorde bort mig sist jag var med och sprang på alldeles för fort, särskilt ner från första berget då. Nu var det asfalterat första biten!? Och sedan var det en för mig ny väg på Ottfjället. Det är längre än man tror innan det börjar gå nedför men det kändes bra. Utförslöpningen däremot. Där gick det sänre. Jag var väl inte världssämst men det gick rätt sakta och lite stolpigt, vet inte vad som hänt. Passerades av massor med löpare. Försökte fokusera på att jag kommer ha igen det på de andra bergen och försökta springa på så avslappnat det går. Lite stök är det ber till Nordbottnen. Brant och blött. 

Nere vid kontrollen stannar jag bara hastigt för att fylla vatten. De thar blivit varmare än jag tänkt och det känns bra att fylla på lite utöver det jag fyllt i bäcksr längs vägen. Springer på så gott det går. Tar in en del platser men får traska bitvis upp. Väl uppe efter nästa kontroll uppe på Hållfjället så är det en ny sträckning igen. Jag som sett fram emot lättlöpt ner till Ottsjö. Nu är det istället en extra sväng upp på fjället. Lite stökigare och blötare men det går hyfsat än så länge och jag kommer ner mot Ottsjö och håller bra fart på vägen och upp för backen. Jäklar vad det tar att powerhika upp till kontrollen bara. Nu blrjar det kännas i benen men jag är fortfarande vid ganska gott mod vid 28 km. Fyller på med vätska och bullar i kontrollen. Bara sista berget kvar. Eller bara och bara… Det går bra en bit men sen är det stopp och jag får gå på så fort jag kan. Inte beredd på att det var så mycket skogslöpning här. Vill bara upp över trädgränsen igen så det blir lite svlare. Blir passerad en del och inser att tiden rinner iväg. Försöker trycka i mig några extra gels men det tar inte riktigt.

När jag väl är uppe på Välliste går det väl så där att springa på men jag håller i alla fall ett konstant tempo och håller mig på fötter och det får man kanske vara glad för. Vissa av partierna är rätt hala och trixiga. När det äntligen går nedför och man ser liftarna i Trillevallen så inser jag att det måste gå fort för att jag ska hinna i mål och jag tar rygg på en annan löpare med samma tidspress uppenbarligen. Och det går undan men är längre än jag trott först och jag orkar inte hålla ut hela vägen utan får stanna och hämta lite kraft. Fortsätter att gå ner mot målet och joggar sedan igång igen och tar mig sista kilometern i mål. 5,39 och lite sämre än jag hoppats alltså men ja, inte mycket att göra. Det finns andra lopp som är roligare och mer lämpade för mig. Jag får satsa på dem istället. Axa är bra och välarangerat men det är inte en bana som faller mig riktigt i smaken, för blött och lerigt och för mycket nere under trädgränsen. 

Efter lopet så kändes det oförskämt bra trots allt och jag tog mig en liten runda upp på Getryggen vid Storulvån.


Sedan åkte jag vidare mot Norge men det blev en rigtig flopp med riktigt ruskväder i Romsdalen. Ordentligt regn nonstop i två dagar och hårda vindar. I området jag var i stängde man av vägar och evakuerade männingor pga risk för jordskred så det blev inte mycket löpning. En morgon när jag tittade ut kunde man inte ens se bergen för det var moln hela vägen ner till marken. Synd men det är i alla fall avkopplande att vara borta lite och få se nya platser och läsa lite böcker.

Publicerat i Löpning, Lopp | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Keb Classic

Dagen innan midsommar flyger jag upp till Kiruna, fikar lite på stan innan bussen går ut till Nikkaluokta. Flyger helikopter ut till Kebnekaise fjällstation så att benen ska vara ganska fräscha till loppet. Det är fint väder och det ser ut att hålla i sig under loppet också. Får inte mycket gjort resten av kvällen men går och lägger mig ganska tidigt. Skönt att få sova ordentligt men jag vaknar några gånger när folk röjer runt i stugan. Grötfrukost och kolla in vädret, det ser fortfarande bra ut men oroväckande moln i antågande.

img_5114-1

DCIM100GOPRO

Det är inte många startande, sämre än tidigare år sägs det. Ställer mig ändå en bit bak men nät vi sticker iväg har jag ändå ganska bra kontakt med klungan och de som ryckt först. Upp i Tarfaladalen går allt bra, det är lite trögt att springa uppför men det får an, blir lite gång. Det är vackert men bergen ligger i moln så det kommer inte bli grant när man ska över passet. Får sällskap av en kille in mot stugan där vi bjuds på saft.

Redan efter stugan börjar snön och det är mer än lite snöfält som jag hade föreställt mig det är ganska djupt och lite slaskigt. På ett sälle kommer den första jokken som är snötäckt. Ganska djup iskall snösörja, det känns ordentligt och jag blir snabbt kall särskilt om fötterna.

Jag tror det börjar gå motigt redan här. Det tar lång tid att få upp värmen igen, särskilt fötterna. Jag tycker det är lite motigt. Jag tappar mer och mer på killen framför. Han flyger upp för moränryggen längs glaciären känns det som. Och bakom ser jag från ingenstans flera personer dyka upp varav damvinnaren Kaisa är alldeles bakom. det är lite kallt och blåser nu men det går bra att ta sig upp, lite mer snö än sist jag var här så lätt att sätta i fötterna.

Väl upp står två killar och bjuder på sportdryck. Kaisa är iväg före mig men osäker på vägen. Jag visar vägen men hon tror mig inte drar fram kartan och visar på sjön nere i dalen men vi är inte nere än och hon följer men mig. Tävlingsledare Jenny har sagt att man kan remma på bra vedför så jag gör så och det går bra. Ner kommer vi snabbt trots att man knappt ser något. Rejält tjockt och inte så kul för utsikten är annars ganska magnifik.

Det är nu det börjar, helvetet. Jag har svårt att hålla uppe tempot. Tappar Kaisa vad det lider. Snö är en sak, den bär inte alltid och blockterrängen under gör det ibland svårt att springa på. Men isbaden gör det tufft. Det är smältvatten som rinner under snön och bildar issörja likt slushy och det är skitkallt. Varje mång man ska ner till midjan eller låren är en pina men värst är att komma igång igen och försöka få upp värmen framförallt i fötterna, sedan ner i nästa pöl. Tänker att jag borde byta kläder. Det regnar nu också och fan vad lång den är Kouppervagge, det hade jag förträngt.

Vi ska över ett vad nere i dalen, sikten är lite dålig och jag tror nästan jag missat det men det är flyttat, banändring för att det tydligen var för strömt. Det nya vadet är i alla fall en barnlek, rep är uppsatt och det är inte särskilt djup, kallt och gott ändå. Börjar bli vid bättre mod nu är det slut på issörjan, nästan ute på Kungsleden nu, bara lite obanat kvar sedan är det Autobahn in i mål. Nere vid vindskyddet så är det blåbärssoppa och glada funktionärer men jag blir ikappsprungen också. Men jag har lagt ner nu. Jag vill bara ta mig i mål, kanske dricka en öl och basta lite.

Det är några höjdmeter kvar dock på genvägen mot Keb, 250 kanske?  Det är ganska lättsprunget egentligen men jag kan inte förmå mig annat än att gå. Långsamt går det också blir omsprungen av en av tjejerna och sedan ompromenerad av tre killar. Va fan… jaja gå upp till toppen nu och spring in i mål bara.

Nu vänder del lite, nedför får jag fart nere vid stora leden och sista vätskan ser jag de som passerade i uppförsbacken de springer iväg i grupp. Hade jag varit lite piggare hade jag inte stannat utan kört ikapp dem men Cola och smågodis lockar mer. Det blir ett kort stopp och hoppet att komma ikapp lever vidare lite. Springer på bra men det hugger i magen och jag får ta ett stopp bakom en sten. Ut igen och nå får jag sällskap av ytterligare en tjej. Hon tar rygg, smart av henne. Är ganska trött men vill inte bli passerad och lämnad så jag håller låda, missar vägen lite. Vi pratar lite flyktigt men jag har även sett några av personerna framför så jag håller uppe drivet så gott jag kan.

Det är soligt och varmt nu. Växlande väder helt klart. Hur går det här egentligen, ser masten vid fjällstationen så måste vara nära. In mot mål får jag lite påhejningar och det är skönt att korsa mållinjen.

Hade det inte varit så motigt där i mitten hade man nog kunnat springa riktigt bra men idag var det tufft att vara ute, i alla fall för mig. Två timmar efter vinnaren, herre gud. Blir inget vidare midsommarfirande heller slevar bara i mig pasta och går och lägger mig tidigt.

Dagarna efter har kanonväder, frågan är om det hade gjort så mycket skillnad men lite kanske. Jag känner mig i alla fall inte riktigt bekväm med de långa distanserna just nu, både maran och Keb skvallrar om det. Jag har inte supermycket tid till UTMF heller, 80 dagar eller något sådant. Planen är att köra ett par träningshelger i sommar. Minst en riktigt lång träningsrunda i fjällen och Axa någonstans i mitten av allt. Det kommer säkert ordna sig. Fokus får ligga på distansen i alla fall och att hålla ihop kroppen, känner småskavanker mest hela tiden nu tycker jag. olustigt och det måste bli ordning på det så man slipper fundera så mycket på om man borde träna eller stå över. Jag vill bara köra på utan att bry mig.

img_5123-1 img_5112-1

Publicerat i Löpning, Lopp | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Stockholm Marathon 2016

Men fan… det ska bli varmt. Visserligen svalare än dagarna innan men ändå sol och uppåt 18 grader. Jag tycker det kan vara olidligt när man springer fort. Folk får säga vad de vill. Väderprognosen kunde jag inte göra så mycket åt och inte heller det faktum att min högra höft kalkat ihop efter Göteborgsvarvet. Det blev två veckor nästan utan löpning och med en hel del foamroller och yoga.

När det började närma sig kändes det bättre men istället kändes det tungt och stelt att springa. Tog mig till Starten ganska tidigt, ville ta det lugnt och kanske hinna värma upp lite bättre än vad det brukar bli. Kändes helt ok i luften först, vinden låg på lite och det gjorde väl att man klarade sig skapligt under dagen.

Det var ingen stor startgrupp jag hamnat i. Brukar ha stått betydligt längre bak förr om åren. Nu var jag i grupp C och stod nästan framme vid linjen när starten gick. Det tog tid ändå att komma över linjen och det sattes ett ganska behagligt tempo ändå. Jag hade räknat med tuffare men jag lade mig mellan 3-timmars och 3,15 farthållarna. Planen var att springa på mellan 3,10 och 3,15. Vågade inte hoppas på mer och med facit i hand var det ju klokt och riktigt.

Vi springer den vanliga vägen, man börjar kunna den nu, inga överaskningar. Mycket folk inne i City, lite mindre på sina ställen. Speakers, musik och vätskekontroller. Det flyter på ganska nice men jag funderar på om jag verkligen kan hålla tempot uppe och sänker det så småningom. Det är bara första varvet och allt ska ju kännas lätt.

Upp för Västerbron utan problem, runda Rålis. Känner igen en del folk. Både löpare och en hel del i publiken. Blir faktiskt ännu bättre på andra varvet och det är kul. Det lättar upp lite.

Tycker jag hållt ett ganska fint tempo till halvmaran och jämför känslan med Göteborgsvarvet sist. Nu skiljer det flera minuter i tid men känslan är betydligt mer avslappnad. Ute på Djurgården så är det som vanligt mindre folk men jag upplever det ändå som att det går fort att ta sig igenom och det är väl för att farten är ganska hög. En klubbkamrat passerar och jag blir lite förvånad att jag legat före så här länge. Nu börjar det gå utför. Tänker mycket på mantrat ”Hitta rytmen” som någon ropade till mig under ett 10 km träningspass för några veckor sedan. Det hjälper faktiskt resten av loppet för att inte tänka så mycket på smärtan i benen.

Vid skansen går jag första gången vid vätskekontrollen, inte långt men ändå. Det är början till slutet känns det som. Tungt att tagga igång igen. Har tappat tempot och får kämpa för att det inte ska sjunka mer. Ägnar tankarna åt att räkna på tempo och sluttid och räknar naturligtvis fel. Åt båda hållen. Men tänker att än är det inte helt kört. Bara jag kan hålla ett jämnt tempo så kommer jag ändå att komma in på en ok tid.

Börjar ta lite klunkar sportdryck vid kontrollerna för det börjar kännas att man svettats ut mycket. Gelsen är ingen höjdare. Köp aldrig Clifbars gels, mycket seg sörja och absolut inte chokladsmak, Hemsk.

Det rullar på genom stan. Går i backen upp till västerbron!? Tänker att det är sämre än förra året men försöker att springa på resten av vägen vilket lyckas ganska bra in i mål.

Det är bra tufft att komma upp för Torsgatan och Odengatan men det går. Jag springer i alla fall. Här och var går löpare som kroknad så jag är inte i sämst skick. När det bär utför ner mot Sveavägen så känns det lie lättare igen, snart är det klart och man får sätta sig ner. Sista kilometerna har det varit nära till krampen annars hade jag försökt öka mer här. Tiden är körd men kanske, kanske kan jag komma under 3,20. Får lite hejarrop i backen upp mot Stadion så det går i ett najs, sista biten in till Stadion går också fint men det blir svårt att spurta ner någon på löparbanorna, det finns inte mer att plocka ur benen nu.

In i målet på 3,20,46. Sämre än väntat, inte perfekt dag men bästa resultatet hittills och en bra bit över förra årets 3,27. Jag får jobba vidare, har en plan om mer träning men lugnare och mindre slit på kroppen. För första gången på flera år har jag börjat känna av olika skavanker under våren. Inget jättefarligt men det är inte alltid man känner för att vila ofrivilligt för att någon kroppsdel inte  ska gå sönder.

Vi får se hur det blir i framtiden. Än är jag nog inte klar med marathon. Synd för det finns mycket annat kul.

Näst på tur är i alla fall Keb Classic runt Kebnekaise, vilket jag är mycket pepp för.

img_5011

Publicerat i Löpning, Lopp | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Göteborgsvarvet

En vecka har passerat sen Göteborgsvarvet. Jag sprang mitt bästa halvmaraton so far. 1,26,35. Ursprungsplanen var att det skulle gått ännu fortare men jag kände mig inte riktigt bra veckorna innan. Mycket stela hälsenor och vader som gjort att jag sprungit lite mindre. Men undr loppet gick jag för max. Inte mycket mer jag kunde gjort för att var snabbare där. Km tiderna är inte jättesnygga och jag började sacka redan på platten vid 15 km. Men i mål kom jag och är helnöjd med insatsen. 

Kanske är det inget lopp om man vill maxa. Även om jag startade rätt långt fram och det inte kändes trångt i själva startfållan så var det bitvis mycket trångt och svårt att raska på ut ur Slottsskogen och genom Majorna. Efter Älsborgsbron som var lite tuff så blev det bättre och platt i ca 10 km. Drev på allt vad jag kunde men det var inte lätt och det utlovade svala vädret uteblev och jag hade det lite tufft i den gassande solen. Dessutom var tröjan jag fått från Ung Cancer lite som att springa i en sopsäck, inte mycket funktion i funktionströjan. 

Det var i alla fall gott om publik det får man säga. Bra mycket bättre än på Stockholm Marathon. När man kom in i stan igen var det rena folkfesten. Jag rev av mig tröjan. Jag kunde inte ha den kvar på och då fick jag upp tempot lite igen. Det var skönt att närma sig Slottskogsvallen igen. Efter alla turer under Sandsjöbacka trippeln i januari har jag lärt mig känna igen området och det var med viss nostalgi jag sprang över bron mot Slottskogen och visste att det skulle bli ett PB i alla fall. 

Ska man ge arrangemanget en liten känga så var det i så fall logistiken efter målgång. Eftersom det fortfarande startade väldigt mycket människor när jag kom i mål hade jag mycket svårt att ta mig fram till min väska och omklädningen hade det varit kallt och regn hade man fått frysa bra länge innan man kom åt kläderna. Sen var det lite kassa duschmöjligheter med men det hade jag nästan räknat med. Och det var inte heller helt lätt att ta sig bort från Slottskogen på ett vettigt sätt utan att korsa banan och alla löpare men det kan ha varit jag som hittar dåligt. 

Promenerade in till stan igen och Stationen för att ta tågen hem. Det var många löpare med på tågen vilket var lite kul avslut på dagen. 

Så här efter får jag lida för tiden. När träningsvärken väl släppte så har höften varit riktigt dålig hela veckan. Det går mot det bättre men i tisdags hade jag lite problem bara att gå. Ble lite bättre efter Yoga i onsdags men nu gör det ont igen. Stockholms Maran känns avlägsen. Blir det inte helt bra till veckan så blir det nog ingen start ens vilket känns lite tråkigt men så kan det vara. 

 

Publicerat i Lopp | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Kolmårdstrailen

Det är alltid kul att springa lite lopp för att mjuka upp inför den riktiga utmaningen och känna av formen. I lördags var det dags för ett sånt lopp, Kolmårdstrailen. Jag har sprungit förut men visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig för tid. Jag tänkte nog dra på lite för att känna av ben och lungor lite.

Det var inte det roligaste vädret och lite i panik rotade jag fram en underställströja i bilen och drog på mig, onödigt skulle det visa sig men det blåste kallt innan start.

Det var inte så stort startfält och folk verkade lite försiktiga för ingen vill riktigt ställa sig längst fram vid starten, så jag gjorde det och sprang iväg som skjuten ur en kanon. Låg trea ett tag och tänkte att det här kommer jag få sota för. Släppte av lite och släppte om men det var inte så många löpare som kom till en början. La mig bakom två andra, en orienterare som verkade stark och en annan kille som verkade gå på lite för hårt. Han kommer att spränga sig tänkte jag men han höll uppe tempot bra. De sa att de satsade på 1,45 så jag tyckte det lät bra men egentligen tror jag att de höll högre tempo. Någon löpare kom och susade om i nedförsbacke. Det var fan vilken mjukstart de måste kört tänkte jag men alla har väl sitt upplägg. Orienteraren ökade och drog ifrån, den trötta killen försökte hänga på. Jag tog det lugnare och släppte iväg honom. I den första stora stigningen efter scoutstugan så fick jag kontakt igen. Trippade upp för backen ganska lätt – rätt eller fel? Men det kändes bra. släppte iväg dem ändå för det tog bra på låren att springa, de senare backarna blev mer powerhikande.

Väl där uppe drog jag foten i en vajer och föll som en fura, bara ytliga sår så jag satte fart igen. Såg inte riktigt skyltarna på alla ställen så stannade till när man tagit sig upp för repet i kosprickan eller vad den heter. Där kom damsegraren ikapp och frågade om vi var rätt. Jag fick precis se en skylt och sa att det var rätt. Sen hängde hon på och låg bakom ganska länge. Det var iofs skönt att ha lite sällskap även om jag fick dra.

Då började det att hugga till i magen och jag bestämde att det måste bli ett toastopp, antingen på toa eller i busken. Släppte om tjejen och tänkte egentligen släppa helt men tog ändå rygg på henne ett bra tag. Vi sprang även om killen från starten som sprungit lite för fort, han såg ut att lida ordentligt.

Nere vid scouterna hoppas jag in på toa och det tar en del tid innan jag kommer ut på banan igen. Nu har jag en hel del killar framför som håller för lågt tempo och som jag får försöka springa om, det är iofs rätt kul men samtidigt stör det mig att jag var tvungen att stanna och att det ibland är svårt att komma förbi. Mot slutet så blir det mycket sololöpning men jag har en grön och en röd tröja framför som jag ser över ett kalhygge. Gröna tar jag ganska snabbt innan sista vätskan, den röda är klurigare. Han springer lugnt och ganska försiktigt, tror att jag ska kunna ta honom id vätskan men han sticker iväg när han ser mig komma. Jag tar ett par godisbitar men de är svårtuggade så jag måste spotta ut dem, kan inte andas samtidigt.

Jag vet att det är lite stök med en våtmark på slutet så jag vågar inte riktigt dra förbi den röda tröjan som jag kommit ikapp nu. Han tar det försiktigt och jag tänker att han har koll på att man behöver lite kraft till klafsandet. Precis när man svänger av sticker jag ändå förbi och plötsligt står jag med vatten till knäna. Förbi på sidan trippar röda tröjan utan problem för han har sett ut vägen.

Inte mycket att göra, jag får ta krafterna jag har kvar och tar mig över till andra sidan, nu är jag före igen och han var kanske trött för jag drar ifrån. Över fältet och in i mål. Det är inget jättetryck på åskådarna men så är det inte direkt varmt och skönt heller.

Kommer i mål på 1,50 så det är jag rätt nöjd med efter det långa stoppet och Skogarna där nere är riktigt fina och stigarna utmanande.

Publicerat i Lopp | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Varmt

Det har varit varmt ett tag. Det är inte riktigt därför jag sprungit lite mindre, det är mest ett sammanträffande men jag ska göra lite mängd och några lopp innan det är dags för maran. Men jag har svårt för hastigheten när det är så här varmt. Eller så kom det för plötsligt. Under helgens 5 km lopp i Farsta trodde jag att jag skulle kunna vara 1 till en 1,5 minut snabbare men det gick inte alls. Sprang så gott jag kunde och flåsade ljudligt. Det räckt ändå till vinst men det var inte mer än 3-4 andra löpare som hängde med i tempot. Kul att vinna ändå. Det är inte ofta man får den chansen även om det bara var en funrun. Alltid är det någon som tar det på blodigt allvar. 19,23 tror jag det blev till slut.

Kvällen bjöd på fin tröjlös löpning i skog. Skönt men lite tungt. Hoppas vara på banan på lördag när det är halvmara i Norrköpingsskogarna.

DCIM100GOPRO

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar