Sandsjöbacka Ultratrippel – 15 iskalla mil

När jag anmälde mig till loppet tänkte jag nog inte att det skulle vara riktig vinter men jädrar vad kallt det var i Göteborg förra helgen. Som tur var var det inte allt för mycket snö utan stigarna var ganska hårda och frusna om än hala. Det gick bra till slut även om jag hade mina tvivel efter lördagens marathon.

Jag kom ner till Göteborg vid lunch på fredagen och sov lite på hotellet innan det var dags att ta sig ut till starten av 26 km nighttrail. Jag åkte buss ut och det gick bra med Västtrafiks reseplanerare men jag var tidig och fick stå ute i kylan och vänta. Hade överdragskläder att lämna där så jag höll mig någorlunda varm i över en timme där.

Vi gav oss iväg i mörkret men det var relativt lättlöpt till en början. Jag försökte ta det lugnt tanken på att springa resten av helgen satt i huvudet men sen blir man bekväm och lunkar på. Inga större problem med halkan, jag hade dubbskor och de gjorde jobbet bra. Däremot upptäckte jag en sak med pannlampan som jag aldrig tänkt på tidigare. Den bländade av (reactive lightening eller vad det heter) om det kom någon med väldigt stark lampa och lyste upp snön bakifrån. Det gjorde att jag inte såg riktigt bra mellan varven om det var folk som inte ville springa om. Det var många med fotbollsstrålkastare i skogen den här kvällen men jag tycker inte det behövs så mycket. Min går att ställa i ett fast läge så det var lätt att få ordning på.

Körde på ganska bra mot slutet av loppet. Sprang ganska mycket själv och passerade några löpare. Det var en häftig backe alldelses på slutet som jag tryckte på bra uppför och det märktes att jag hade sparat på krutet jämfört med mina medlöpare. Tog många placeringar de sista 2 km. I mål slutade jag 38 vilket jag tycker verkar sjukt med tanke på att jag tog det så lugnt. Glad i hågen blev det kycklingkebab på vägen hem, ingen öl utan bara rätt i säng.

Upp i ottan och leta reda på rätt busshållplats och buss som skulle ta mig till tåget som skulle ta mig till ett gym som låg i en förort och där, där skulle starten gå 07.30. Hilfe! Som tur var så fann jag andra löpare redan på väg till bussen sen flöt allt på och det var skönt att få vänta på starten inomhus idag. Något varmare idag och första delen av banan gick på gångvägar som var upplysta så det behövdes ingen pannlampa på morgonen. Pratade lite med andra löpare i början för att hålla ner tempot. Många som tycker man är lite tokig som ska springa alla loppen. Sprang fel på ett ställe eftersom jag bara följde framförvarande. Som tur var hade jag en uppmärksam kille med mig som reagerade på att det var lite för lite spår i snön så vi vände om innan det var katastrof.

Vet inte riktigt när det hände men jag blev riktigt sliten och kass förmodligen redan innan halva loppet. Tog sikte på två tjejer och höll deras rygg nästan till slutet då jag sprang om i en uppförsbacke. Ökade på något och såg dem inte igen, inte så gentlemannamässigt kanske. Utan dem hade jag haft det tungt att ta mig i mål. Sista 20 eller så är samma bana som kvällen innan så jag känner igen mig och vet lite vad som kommer. Efterår var jag fruktansvärt sliten. Tog lång tid på mig att äta och byta om. Träffade en del kul folk i omklädningsrummet i alla fall och pratade lite om Trans Grancanaria som börjar närma sig.

På kvällen har jag svårt att sova och det blir sent. Det är varmt på mitt rum och jag letar fram en luftkonditionering som jag maxar och riktar mot sängen. Tänker att jag säkert blir sjuk av det men jag måste sova. Ställt klockan på 3,30 så att jag ska hinna bort till Bussen som ska ta oss till starten.

Vill inte kliva ur sängen på morgonen. Tanken på att jag ska försöka springa 82 km när gårdagens 44 nästan tog kål på mig??!! Hur ska det gå till? Jag har bestämt mig för att försöka oavsett hur det känns och bryta ifall det inte går så det är inte mycket att välja på bara att klä sig varmt och försöka springa. Det är kallare idag igen. Mörkt och kallt. Tar emot att kliva av bussen. Starten går vid ett slott och det är långt till Göteborg.

Lägger mig långt bak. Konstigt nog så tycker jag att det går för sakta och jag ökar långsamt. Efter ett tag inser jag att jag flåsar lite och börjar känna mig varm. Springer tillsammans och tampas med 50 mileslöpare inte trippellöpare. Håller igen lite men det är ju kallt också man vill inte gärna springa för långsamt. Jag har en tanke att springa på 3-4 mil och sedan ta på mer kläder och börja gå mot målet.

Ibland kommer man ner i köldhål och det är som att springa in i ett frysrum, det är som en vägg och det tar lite på psyke och säkert kroppen med. När jag så småningom kommer till Lindome är jag ganska kall fast att solen skiner. Jag springer förvånansvärt bra och det kommer jag kunna fortsätta med ett tag tänker jag. Byter i alla fall underställströja till en i tjockare merinoull och tar på varmare vantar. Händerna tar mest stryk under helgen. Inte lätt att stanna till och bli kall med fuktiga handskar eller att fippla med utrustning.

Springer fel på vägen ut ut stan men vi kommer rätt utan att göra allt för mycket extra. Springer ifrån mitt sällskap men börjar ångra mig för jag blir ganska seg och måste gå lite. nu är vi kanske 55 km in i loppet och jag är ganska nöjd, tänker att jag kommer att fixa det även gåendes om det behövs. Kommer två goa gubbar som också springer trippeln och undrar om jag är ok och ifall jag har energi. Tackar och försäkrar dem om att allt är ok. Fortsätter gåendes men sen tänker jag, va fan jag hänger på dem. Kommer ikapp och släpper dem inte igen. Säger inte så mycket för jag är trött. Även idag får jag förlita mig på snålskjuts av andra. Det är inte sjysst kanske, att inte dra själv men jag kände mig riktigt svag här. När vi kommer in mot kontrollen i Sisjön drar jag däremot ifrån dem för nu är jag kaffesugen och jag tror att jag kommer stanna längre än dem i kontrollen. Käkar lite vingummin och dricker kaffe, sätter mig på en stol och förhör mig lite om vem som vunnit trippeln osv. Göteborgarna drar iväg och jag tänker att nu ser jag dem inte igen men när jag börjar springa känns allt otroligt bra. Det är 10 km kvar och det börjar skymma. Jag kan vägen det är ju tredje vändan på tre dagar nu. Och jag vet att det finns några långa lättlöpta partier och vart det är tekniskt och halt. Kommer ikapp killarna ganska lätt och det har tunga steg medans jag trippar. De ser lite förvånade ut när jag blåser förbi. Tänder inte pannlampan utan trycker bara på snabbt ute på vägen och ökar farten. Springer om två överraskade 50 mileslöpare som ropar till, Åh jävlar! Kommer ikapp två till som frågar om jag verkligen springer Sandsjöbacka? Ja trippeln svarar jag glatt. Fortsätter att köra på i skogen ser jag en pannlampa framför mig och kommer ikapp tjejen i en uppförsbacke. Jag har bra tryck i steget så jag släpper tanken på att hålla hennes rygg och går om. Uppe på berget ser jag mig om och hon är långt bakom. Fortsätter bara att kliva på det är inte långt kvar nu. Hur kan man ens springa så här fort efter 15 mil under en helg? Uppför sista höjden och så ner till Stadion. I mål, svårt att fatta. Springer nästan in i omklädningsrummet för att få på torra kläder.

 

Jag är supernöjd med loppet. Hade aldrig kunnat drömma om att känna mig i så bra skick på söndagen. Det var bara att klampa på. Visst hade det gått fortare om jag inte hade haft de andra loppen i benen men så som jag sprang de sista 10, det trodde jag inte var möjligt.

Arrangemanget var bra. Alla funktionärer var snälla och allt funkade vad jag kunde se. Det enda jag var lite frustrerad över var informationen på hemsidan och i PM. Det kan vara så att det är jag som är virrig men jag tyckte jag fick leta som en galning för att hitta tider och platser osv osv. Men det är väl för att jag är utböling också kanske. Alla var i alla fall hjälpsamma så jag klarade mig fint på Bästkusten.

 

 

Det här inlägget postades i Löpning, Lopp, Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera