Sätila Trail 2016

Det var mycket spontant att boka in Sätila Trail. Jag hade sett fram emot en lugn period med lugn träning några månader efter UTMF men när det loppet blåstes av och kortades ner till 47 km kändes det som att jag behövde en liten urladdning innan året var slut och det skulle även sitta fint med 5 kvalpoäng så att jag kan söka till UTMB nästa år.img_6213

Fråga mig inte vad jag tänkte men i mitt huvud var 120 km ingen stor sak. Det är ungefär så långt som jag sprungit tidigare och 3000 höjdmeter är väl inget!? Den inställningen är ju lite farlig för man snyter inte direkt ur 12 mil men det ger iaf lite avslappnad attityd och det tycker jag är ganska skönt.

Hade tänkt att ta bilen ner till Sätila men snöovädret några dagar innan fick mig att boka tåg och buss ner. Skönt på vägen hem iaf.

Jag åkte ner ganska tidigt och tog en lunch på Båthuset och lyssnade på localsen tjöta. Ganska trevligt samhälle om än litet. Jag hade hyrt in mig hos en familj via Airbnb vilket fungerade klockrent. Det var fullt på pensionatet och skolgolv lockade inte riktigt. Men trevligt att bo i ett hem så där.
Starten gick kl 03 så det blev en tidig middag och sedan sängen. Sov riktigt bra och fick i mig lite frukost innan jag promenerade ner till starten. Jag hade lite ont om tid och det blev faktiskt lite stressigt när jag försökte fylla på vatten och de ropade ut; två minuter till start. Ganska ok ändå men glömde att starta klockan innan. Nu var vi i alla fall på väg. Och jag var inställd på en lång dag. Ändå var jag inte alls beredd på att det skulle bli ganska ensamt de sista milen och några timmar mer än tänkt. Kilometer med förresten. Vid sista varvet hade jag redan 10 km extra sen dog klockan. Det var inte alltid lätt att hitta rätt väg och ibland var det lite dåligt markerat. Kartan man fick gjorde väl egentligen varken från eller till tycker jag. Inget att hänga läpp för nu. Jag hade nog mindre problem än vissa andra.

Det var lite kyligt på morgonen. I Sätila gick det bra men när vi kommit en bit på väg blev det både kallare och en del snö på marken.

Till första kontrollen gick det ganska fort. Sprang själv men hade kontakt med en del andra löpare. Till andra kontrollen gick också bra. Lite stökigare terräng ibland men nu klev solen upp också. Lånade toaletten sedan var det vidare upp på Hallands högsta topp och vidare.DCIM101GOPRO

Nu började vi komma till den bortre änden av sjön Lyngnern som vi skulle runt. Blev omsprungen av 80 kilometers vinnaren. Bra fart på honom, de startade två timmar efter oss. Såg en jägare uppe i ett hygge och mötte ytterligare en på vägen. Lite nervös blir man allt när man springer på dem med vapen. Pratglad herre. Var mer intresserad av om jag sett någon älg än att jag sprang runt sjön.

Strax före 50 km fick man tillgång till dropbag men det struntade jag i. Standard på kontrollerna för mig hela loppet var kaffe, smågodis och snickers. Måtte satt i mig en låda snickers under loppet.

Strax innan 60 kilometer fick jag en déjà vu känsla. Och det visade sig att vi kommit in på leden för det långa loppet från Sandsjöbacka trippeln men det varade inte så länge. För här skulle man svänga av åt höger. Fast det missade nog de flesta. Jag hade tur och sprang tillsammans med en kille som hade rutten inlagd i sin klocka. En del sprang så mycket fel att de blev uppringda av tävlingsledningen och en danska hade kört 15 km extra eller så för att hennes telefon var i flightmode. Kristian kom ikapp mig och sprang om. Det hade han redan gjort en gång så han var en av dom som fick extra km.

Nu sprang man längs med sjön igen. Jag var ganska slut om jag ska vara ärlig och sista biten längs sjön var lite tuff. Dessutom kom det flera snabba 21- löpare och 42 kilometerslöpare. Det gick lite fortare för dem. Det var inte riktigt kul och svårt att bry sig om väder eller utsikt som annars var super. Jag försökte att bara tänka på att jag måste ut på de två sista looparna och att jag ska ha de där poängen med mig hem. Så det går rätt sakta nu. När jag väl kommer in mot varvningen känns det konstigt att vika av ut igen medans löpare i de kortare distanserna springer i mål.

Loop nummer ett är ingen hit, det börjar skymma om vägen är inte så kul. Mest grusväg och skogsväg. Och inte en annan löpare i sikte. Jag har varit ute länge och energin tryter. Det är väldigt lätt att hamna i de negativa tankespiralerna när man klafsar fram i mörkret på en gammal röjningsväg.img_6223

Så småningom hör jag kyrkklockorna och förstår att jag börjar närma mig byn igen, och att klockan är sex. Det ger lite energi att det snart bara är sista loopen kvar. Tar mig ner genom byn och sedan ut på sista varvet. Nu är det först en lite fem-kilometers loop genom byn och det går hyggligt fort att beta av men sen ska man ut i skogen igen med bara pannlampan som sällskap. Mer grusvägar och mer skog. Det har blivit kallare igen men jag orkar inte byta om, utan försöker att hålla igång så gott det går. Det är märkligt att man kan känna sig piggare och bättre till mods efter 11-12 mil än vad man gjorde vid åtta men det är väl huvudet som spökar. Min klocka har dött för jag körde den i vanligt läge och den höll visst bara 15 timmar eller så. Vid kontrollen inne i Sätila hade jag redan 10 km extra. Några felspringningar vet jag om men 10 kilometer låter mycket, kanske var banan lite längre det var en medlöpare som pratade om 125. Hur som helst så gruvar jag mig för den sista biten längs sjön. Det var lite svårforcerat redan första gången med 80 kilometer i benen. Vid 120 gissar jag att det kommer kännas ganska ostadigt att klättra uppför berget. Det är en lite kontroll innan passagen och jag får lite kaffe och en bulle i mig. Tycker lite synd om funktionärerna som står där. Det kommer inte många och passerar nu.

Det går bra ändå att ta sig längs berget även om jag får sitta och vila några minuter. Sista biten in mot mål går det inte så fort heller men jag lyckas i alla fall att jogga fram och ta mig in i mål.

Nackdelen med de här långa loppen som går samtidigt som andra distanser är att det är ganska låg aktivitet när man är klar. Två pers i målet som i och för sig gjorde ett bra jobb och två andra löpare i omklädningsrummet gör att det känns lite avhugget på något sätt. Som att, ok var det inte mer än så här? Nä men jag knallar väl hem och lägger mig då… Kanske har det med årstiden att göra med? Eller så var jag bara för långsam.

Sätila var ett fint litet samhälle och banan var superfin även om det i stunden kunde kännas lite motigt. Men åtminstone den första delen som är gemensam med 80 kilometers loppet är superfin och en bra bana. Servicen var mycket bra också fast jag gärna sett något lite matigare på åtminstone en kontroll. Det hade inte ens behövt vara så många kontroller egentligen kan jag tycka men visst det är skönt att inte behöva bära med sig så mycket vatten.

Hela veckan har jag vilat och haft problem med en otäck blåsa under ena foten. Allt jag gör går ganska långsamt med. Har inte riktigt upplevt det så hårt förut men så var jag inte riktigt i skick att springa ett så långt lopp just nu heller, det får man ha i bakhuvudet så känns det lite bättre. Igår blev det ett lugnt men lite för långt fikapass på Sörmlandsleden, 38 km. Det kändes ganska bra ändå men det saknas kraft när man vill uppför eller springa på lite.

Det är inte långt kvar till nästa lopp heller. I veckan var det 100 dagar till Transgrancanaria. Det kommer så klart att bli ännu tuffare men jag känner att jag har rätt bra förutsättningar den här gången om jag bara får träna på nu under vintern.

Det här inlägget postades i Löpning, Lopp och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sätila Trail 2016

  1. vagentillsahara skriver:

    Härligt jobbat! Jag var också där men jag hade nog gjort bäst i att stanna hemma..

    Ska också till Gran Canaria så kör hårt med träningen så ses vi säkert på ön och lycka till på UTMB-lottningen!

    /// Niclas

Kommentera