Stockholm Halvmarathon

Jag har inte sprungit många halvmaror tidigare. Faktum är att första halvan på Stockholm Marathon i år var det snabbaste jag sprungit hitills med 1,37 så jag kände mig ganska säker på att jag skulle kunna slå det nu. Men det är bara två veckor sedan jag sprang tio mil i bergen och sedan drog jag på mig en ordentlig förkylning. Några pass i veckan har gett ordentlig träningsvärk och benen kändes slitna. Inget guldläge.

Det var i fredags som vi pratade om halvmaran och ifall man kunde efteranmäla sig. Jag promenerade ner till kungsträdgården och det gick fint. Med min Mara tid fick jag en plats i första startgrupp, direkt efter eliten. Hjälp tänkte jag. Har aldrig startat så långt fram förut, hur snabbt kommer det att gå där?

På lördagen var jag på plats ganska tidigt men allt flöt på bra så det blev en del dötid i kungsan. Mycket folk var det och trångt. Gick bort till startfållan och synade de andra löparna alla såg supersnabba ut så klart men vad ska man göra. Ställde mig i mitten. Startskotten gick och det var trångt. Fick gå och jogga innan det kom igång. Inga direkta slagsmål men en del knuffande till en början. Finns alltid hetsiga männinskor men särskilt bland de som verkligen vill prestera inbillar jag mig. Såg i alla fall ingen som ramlade vilket ju är skönt.

Det gick undan men inte så fort som jag var rädd för så jag gjorde mitt bästa för att hänga med. Det gick rätt bra. Dessutom var jag stark så fort det blev lite motlut och tempot sjönk direkt. På Flemminggatan tog jag en del placeringar och passerade 1,30 farthållarna. Gott så tänkte jag bara att hålla i resten av vägen.

Men vad slitna ben jag hade. Träningsvärk i vaderna, skulle jag få kramp? Bara att vänta och se. När vi rundat Kungsholmen fick vi lite motvind. Tempot sjönk och jag fick kämpa lite mer för att hålla upp tempot. Trött redan nu… Ajajaj.

En liten vitamininjektion vid 10 km. PB på milen, någonstans runt 40,30. Det hade jag absolut inte räknat med. Men nu började det gå sämre. Kommer upp vid slottet och möt av mer motvind, kunde inte hålla uppe tempot alls längre och andra löpare bara stormade förbi särskilt när vi passerat Slussen och på Södermälarstrand.

Runt Hornstull och det börjar gå bättre igen. Upp vid Tanto till Zinken nu är det inte långt kvar. Springer så fort jag kan nu. Ser någon jag känner men kan inte hälsa, får bara till en liten vinkning. Svänger ner på Götgatan, nedförsbacke och jag stormar fram. Det går fortare nu. Måste ta ut de sista krafterna nu handlar det bara om några hundra meter, fast jag vet inte riktigt vart målet är placerat. Spurtar men benen räcker inte ända fram så det blir en kort jogg de sista 20 metrarna in i mål. Tiden blir strax över 1,28. Supernöjd och trött. Pratar med lite folk. Försöker få i mig näring och går bort och hejar på löpare innan målet. Otroligt pigg och glad på vägen hem. Det har jag aldrig upplevt förut. Kanska skulle satsa på mer rimliga distanser.

Så här dagen efter känns det bra. Värker i vader och lite i låren men inget allvarligt och inga skadekänningar eller att jag skulle vara extra sliten och trött i kroppen. Nu är nästa riktiga lopp om fyra veckor och det är SUM. Hoppas att det också ska gå bra.

IMG_2281-0

Det här inlägget postades i Löpning, Lopp och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera