Stockholm Marathon 2016

Men fan… det ska bli varmt. Visserligen svalare än dagarna innan men ändå sol och uppåt 18 grader. Jag tycker det kan vara olidligt när man springer fort. Folk får säga vad de vill. Väderprognosen kunde jag inte göra så mycket åt och inte heller det faktum att min högra höft kalkat ihop efter Göteborgsvarvet. Det blev två veckor nästan utan löpning och med en hel del foamroller och yoga.

När det började närma sig kändes det bättre men istället kändes det tungt och stelt att springa. Tog mig till Starten ganska tidigt, ville ta det lugnt och kanske hinna värma upp lite bättre än vad det brukar bli. Kändes helt ok i luften först, vinden låg på lite och det gjorde väl att man klarade sig skapligt under dagen.

Det var ingen stor startgrupp jag hamnat i. Brukar ha stått betydligt längre bak förr om åren. Nu var jag i grupp C och stod nästan framme vid linjen när starten gick. Det tog tid ändå att komma över linjen och det sattes ett ganska behagligt tempo ändå. Jag hade räknat med tuffare men jag lade mig mellan 3-timmars och 3,15 farthållarna. Planen var att springa på mellan 3,10 och 3,15. Vågade inte hoppas på mer och med facit i hand var det ju klokt och riktigt.

Vi springer den vanliga vägen, man börjar kunna den nu, inga överaskningar. Mycket folk inne i City, lite mindre på sina ställen. Speakers, musik och vätskekontroller. Det flyter på ganska nice men jag funderar på om jag verkligen kan hålla tempot uppe och sänker det så småningom. Det är bara första varvet och allt ska ju kännas lätt.

Upp för Västerbron utan problem, runda Rålis. Känner igen en del folk. Både löpare och en hel del i publiken. Blir faktiskt ännu bättre på andra varvet och det är kul. Det lättar upp lite.

Tycker jag hållt ett ganska fint tempo till halvmaran och jämför känslan med Göteborgsvarvet sist. Nu skiljer det flera minuter i tid men känslan är betydligt mer avslappnad. Ute på Djurgården så är det som vanligt mindre folk men jag upplever det ändå som att det går fort att ta sig igenom och det är väl för att farten är ganska hög. En klubbkamrat passerar och jag blir lite förvånad att jag legat före så här länge. Nu börjar det gå utför. Tänker mycket på mantrat ”Hitta rytmen” som någon ropade till mig under ett 10 km träningspass för några veckor sedan. Det hjälper faktiskt resten av loppet för att inte tänka så mycket på smärtan i benen.

Vid skansen går jag första gången vid vätskekontrollen, inte långt men ändå. Det är början till slutet känns det som. Tungt att tagga igång igen. Har tappat tempot och får kämpa för att det inte ska sjunka mer. Ägnar tankarna åt att räkna på tempo och sluttid och räknar naturligtvis fel. Åt båda hållen. Men tänker att än är det inte helt kört. Bara jag kan hålla ett jämnt tempo så kommer jag ändå att komma in på en ok tid.

Börjar ta lite klunkar sportdryck vid kontrollerna för det börjar kännas att man svettats ut mycket. Gelsen är ingen höjdare. Köp aldrig Clifbars gels, mycket seg sörja och absolut inte chokladsmak, Hemsk.

Det rullar på genom stan. Går i backen upp till västerbron!? Tänker att det är sämre än förra året men försöker att springa på resten av vägen vilket lyckas ganska bra in i mål.

Det är bra tufft att komma upp för Torsgatan och Odengatan men det går. Jag springer i alla fall. Här och var går löpare som kroknad så jag är inte i sämst skick. När det bär utför ner mot Sveavägen så känns det lie lättare igen, snart är det klart och man får sätta sig ner. Sista kilometerna har det varit nära till krampen annars hade jag försökt öka mer här. Tiden är körd men kanske, kanske kan jag komma under 3,20. Får lite hejarrop i backen upp mot Stadion så det går i ett najs, sista biten in till Stadion går också fint men det blir svårt att spurta ner någon på löparbanorna, det finns inte mer att plocka ur benen nu.

In i målet på 3,20,46. Sämre än väntat, inte perfekt dag men bästa resultatet hittills och en bra bit över förra årets 3,27. Jag får jobba vidare, har en plan om mer träning men lugnare och mindre slit på kroppen. För första gången på flera år har jag börjat känna av olika skavanker under våren. Inget jättefarligt men det är inte alltid man känner för att vila ofrivilligt för att någon kroppsdel inte  ska gå sönder.

Vi får se hur det blir i framtiden. Än är jag nog inte klar med marathon. Synd för det finns mycket annat kul.

Näst på tur är i alla fall Keb Classic runt Kebnekaise, vilket jag är mycket pepp för.

img_5011

Det här inlägget postades i Löpning, Lopp och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera