TEC – Täby Extreme Weather Challange 2012

Dagarna innan loppet såg de faktiskt helt okej ut på väder fronten. YR meddelade att det kanske skulle vara sol, uppehåll och plusgrader.

Kvällen innan loppet sägs det att det kanske kan komma lite snö på morgonen. Ingen Biggie tänker jag och går och lägger mig.

Till min förvåning är det inte bara lite vitt på marken, det var ordentligt med snö och det skulle inte smälta undan i första taget.

Konstigt nog tänkte jag inte på att justera min packning, jag hade ju redan allt tyckte jag men i efterhand borde jag plockat med mig ett antal olika skor. Speedcross eller åtminstone XT Wings på kvällen blev det lite halt och då hade man kanske velat ha icebugs tom.

Efter lite snökörning med bilen då vi bevittnade en och annan avåkning var vi i alla fall vid starten. Har sett fram mot loppet ett tag så det var inte läge att ställa in. Däremot slog mig redan tanken att korta till 50 miles.

Väl på plats stod funktionärer och skottade och starten var uppskjuten två timmar vilket gav mig över tre timmar att slå ihjäl. Satte av till Täby Centrum för fika och mat. Inga problem egentligen. Insåg att mörkret skulle komma ett varv tidigare men jag skulle ju springa hela natten så det skulle inte spela så stor roll.

 BildBild

 

Kl 12 var det äntligen dags för start. Snön låg blöt och tung på marken men hade ännu inte smält. Det blev snabbt blött i skorna. Hmm hur länge vill man springa i genomblöta och kalla skor liksom? Jag körde på och tog mig förbi de som sprang lite för sakta. Det är lite mycket folk på första varvet och det är svårt att hitta sitt egna tempo ibland. Det gick lite för fort på första varvet men jag var tvungen att ta en toapaus direkt. Pausen blev lång så sen var det bara att sätta fart. andra varvet gick fort men allt kändes bra.

ganska snabba varvningar, lite godis och fylla perpetuem i kontrolen. Kasta in lite endurolytes och gel sedan på´t igen.

Fjärde varvet och det börjar faktiskt torka upp mer och mer på vägarna. I skogen däremot blir det bara lerigare och geggigare för varje varv. Hade det bara varit ett kortlopp hade jag inte haft något emot detta men det sög verkligen musten ur en och blött var det med på sina ställen.

Efter fyra varv hoppade jag in i omklädningsrummet för lite värme, stoppade i mig köttfärsås och spagetti ur min mattermos sen ut igen och köra. Femte varvet gick tungt. nu var jag rätt sliten, främst i sätesmukulaturen och låren. Konstigt nog kändes vaderna bra. Det brukar de inte och framförallt i grisväder som detta.

Bild

Bild

Det är ensamt att springa TEC. När väl startfältet spruckit upp ser man inte många andra löpare. efter ett par varv börjar täten att varva en och ibland ligger man och växlar med en annan löpare men det är otroligt svårt att hålla jämna steg med någon annan.

sjätte varven och jag kör vidare, inga problem allt känns bra men jag har redan tagit beslutet, nu ska jag bara i mål på 50 miles. Inga tidskrav heller men jag försökte räkna på hur lång tid det skulle kunna ta. 10-11 timmar skulle kännas fint.

Sjunde varvet och nu plockar jag upp pannlampa och reflexvästen för det börjar skymma. Går mer än vad jag skulle önska men när jag springer känns det fantastiskt bra. Har ont i vänsterfoten som bråkat sedan en tid men att den orkat med så här långt är ett under faktiskt. Försöker att inte kompensera för mycket då får man bara ont någon annastans också.

Varvar snabbt och kör vidare, försöker att ligga på nu men det går inte så bra. Har fortfarande ett fint och naturligt löpsteg när jag springer men musklerna orkar inte hänga med. blir en del gång. säskilt i skogspartierna som nu är riktigt grisiga. Dessutom är asfalten hal som såpa eftersom det är minusgrader nu.

Jag håller värmen ganska bra i min crafttröja och regnjacka från inov-8 många andra verkar pälsa på sig och byta till torra kläder. Fötterna har klarat sig långt över förväntan. Mina genomblöta lite stora Alchemy borde skava sönder vilken fot som helst nu men jag känner knappt något.

När jag kommer ur den sista skogen sprintar jag (nåja) mot målet blir påhejad av en familj som strår och ropar att jag håller bra takt (tacka fan för det). Håller på att klippa en trött löpare som ska lämna plats för mig men jag har redan lagt mig till vänster. Gick bra för båda och jag hoppas han tog sig i mål för det såg ut att gå lite plågsamt. Ser målet, hör hurrropen och springer in. Sätter mig på bänken och medelar att det är över för min del. Lite små försök till övertalning att jag ska fortsätta men det är inte läge. Jag vill ha lite glädje om jag ska pressa mig och idag fanns det inge glädje alls även om det mesta gick som det var tänkt.

I slutändan känns det ganska ok. jag sprang in på strax över 11 timmar, en halvtimme bättre än förra året trots en jävlig bana som dessutom hade längre trailpartier i år. Jag har återhämtat mig fantastiskt bra, kroppen har känts fint hela veckan och jag har än så länge inga problem med knäna. Fötterna värkte inte som förra året. Inga större skavproblem och ryggen/bålen klarade att bära upp mig utan att börja värka och bråka.

Bild

Jag skulle kunna köra längre eller kanske snabbare, jag har en del att göra på träningsfronten framförallt i skog och i mörker och jag måste få till distanserna i framtiden.

Nu blickar jag framåt. TEC är ett fantastiskt arrangemang men jag är inte säker på att det är något för mig. Det ligger inte rätt i tiden varken väder eller jobbmässigt. Ett 100-miles lopp i september/oktober skulle passa mig så mycket bättre. Nästa år får jag kanske förstärka funktionärsteamet eller vara pacer.

//c

(Har lånat/stulit lite bilder från Stefan Manning och zebrabild.com, jag är inte den första, tack)

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera