Trail Camp High Tatras 2013

Som förra inlägget kanske visade så var jag på resande fot under helgen. Eller ja nästan en hel vecka faktiskt. Har skrivit om det redan men raderat utkastet på telefonen av misstag. Note to self. Var aldrig trött ;-).

Reveljen gick tidigt på torsdagen för jag skulle iväg och ta nattbussen in till stan för att byta till tåget. Startade bra redan där för jag mötte en trevlig sydamerikansk man som skulle iväg till Madrid. Han hade rest till både Polen och Slovakien och hade bara goda saker att säga om länderna och bergen. Yes!!

Jag hade ju anmält mig utan att tänka efter precis som vanligt. Såg ett par schysta foton och skickade iväg en anmälan på stört. Sucker for life… Men hur får man annars vara med om nya saker.

Väl framme på Krakows flygplats mötte jag snabbt upp övriga deltagare. Vi skulle bli körda i minibussar över gränsen till Slovakien. Det strulade lite med transporten. De verkade inte riktigt ha koll på att folk gärna tar med sig bagage när de reser och engelskan var i stort obefintlig. Nåja inget att hänga läpp över vi kom iväg i alla fall. Efter någon timme börjar de spetsiga bergen torna upp sig och vi tar höjd. Har Ambiten på mig och ser att vi stiger en del. Det är någon särkilt med att närma sig berg. Känns som man ska ut på äventyr.IMG_0299

Vi kommer fram till Hotellet och möts upp av Petra och Katarina som anordnar lägret.   Vi har fått program så lite koll har man på vad som väntar de kommande dagarna. Jag är mest spänd över hur mina fötter ska kännas men det går bra under nästan hela resan faktiskt. Att vara ute en heldag på berget har jag inget emot. Ibland kan man springa och ibland måste man gå. Det blir en del av den senare varan.IMG_0316

Andra dagen blir det långdag. Jag hänger med den bakre gruppen och vi tar det lite lugnare. Jag springer före och väntar in övriga vid förutbestämda mötesplatser. Det känns avspänt och skönt. Någon får lite krampproblem och det blir lite kaffe på Grand Hotell innan vi ska ta tåget tillbags. Det har blivit ca 22 km och över 1000 höjdmeter men km tiderna är inget att skryta med. Inkl pauser tog det mig 6 timmar och 45 minuter. Men kul har det varit och vädret har varit bra. Härligt att få vara ute tillsammans med andra människor som delar samma intresse.IMG_0315 IMG_0306

Blir int mycket gjort på kvällarna. John Blund är snabbt på plats och det är bara att gå och nanna. Jag orkar nätt och jämt med en bastu.

Dag två bestämmer jag att ta det lite lugnare. Det blir vandring upp till ett vattenfall ovanför hotellet men även här skrapas det ihop några timmar och 400 höjdmeter. Vi försöker ta oss upp lite högre med hjälp av fasta kedjor men vädret är inte med oss och det är för dimmigt för att det ska vara idé att fortsätta idag. Ner istället och hugga in på lunchen.IMG_0665 IMG_0368

Spar på mig under eftermiddagen också. Vill inte att benen eller fötterna ska börja strejka under långpasset dagen efter. Det verkar vara ett bra val och morgonen efter känner jag mig i storform och hänger på den lite snabbare gruppen. Det är varmt och vi är till en början inne i skogen. Det går otroligt tungt och jag kan inte förmå mig att springa mycket trots att lutningen inte är något att hetsa upp sig för. Petra kommer ikapp mig och försöker få igång mig. Går hjälpligt får man väl säga (sorry). Till slut är jag uppe vid den ”Gröna Sjön” och nu börjar den riktiga stigningen. Jag kör på. Gåendes på den steniga stigen, ibland med händerna mot knäna, ibland med sträckt kropp. Det är inte lätt. Fasta kedjor, idag brantare än igår och möte med vandrare. Sten- och blockterräng. Jag surnar ihop och släpper iväg det lilla sällskap jag har.IMG_0671 IMG_0388

Känner mig sliten och deppar nästan ihop. Inte ofta jag känner för att sätta mig ner i protest och vägra gå vidare men nå var det illa. Får på högtalaren på mobilen i bröstfickan. Kör Marvin Gaye, Stodges och andra bomber och börjag mata igen. När jag tillslut kommer upp på krönet känns det bra igen och jag börjag komma igång igen och det känns bra. Fortfarande med musiken i vänsterfickan trippar jag nedför berget för mig själv. Springer om vandrare, möter en bergsget och möter fler vandrare. Livet känns underbart igen, glad att få uppleva ny natur och nya platser. Solen skiner och det är svårt att inte le.

Rätt som det är springer jag in i mitt sällskap som sitter i solen och lunchar. Man ser nu husen och liften vi är på väg till. Vi ska ta oss upp sista biten till 2635 meter med linbana. Det är mycket tugg om höjdrädsla och vajrar som inte ska hålla men allt känns bra för mig. Utsikten är fantastisk. 50 minuter får vi på toppen som är fullt utrustad med bar. sedan är det bar att åka ner till byn igen och ta tåget tillbaks till Hotellet.IMG_0694

Nu är det sista dagen och det ska bli lite lugnare är tanken men återigen känns hela kroppen som bly när vi ska uppför. Flåsar och pustar uppför men när vi väl tagit oss upp kommer belöningen genom den mest fantastiska singletrack stigen man kan tänka sig nedför berget igen. Springer och ler och skrattar för mig själv som ett litet barn. Men säg det som varar för evigt efter en ganska lång löpning nedför måste vi ta oss uppåt och hemåt till hotellet igen. Nåja lägrets sista pass tar slut och det är bara att packa ihop sin smutstvätt och lasta in den i bilarna mot Krakow igen. Det har varit några fantastiska dagar i en miljö som jag inte visste fanns i de länderna. Hit måste jag komma tillbaka. Snart. Petra, Katarina och Ondrej gjorde ett bra jobb som ledare och hade planerat turer som funkade för de flesta av deltagarna. Lederna var bra märkta och det fanns tom tidsangivelser på skyltarna. Lokalbefolkningen verkar gilla att vara ute i bergen för det var febril aktivitet. Blir kanske så när det är så lättillgängligt. Det var fint underhåll också med gräsklippning och hyttor med servering lite hör och där. Bäst var ändå naturen och inte är det långt från Sverige heller. Det tog bara 1,5 timmar ca att flyga till Krakow sedan några timmar i bil till bergen. Superschyst.IMG_0380Stannade en kväll i Krakow och blev lite överraskad hade inte inte några särskilda förväntningar men gillade det. Vi var och käkade på en riktigt schyst restaurang och tog någon öl innan det var dags för bingen och sedan resa hemåt.

Förutom den fina platsen var det riktigt kul att träffa lite annat folk som snöat in på samma saker som en själv. Det har blivit en hel del prat och allt från skor till ryggsäckar, böcker, filmer, lopp och löprundor. Några deltagare frågade om jag skulle åka igen och sanningen är väl att jag inte vet så noga. Det finns ju så många ställen att åka till men å andra sidan kan det ju vara bra med sina smultronställen. Jag tror jag kommer att åka dit igen men kanske får jag utforska en annan del av bergen istället på egen hand.

Men man ska aldrig säga aldrig.

 

Det här inlägget postades i Inspiration, Löpning, Tips och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera