Ultramarathon Man

Nu har jag återhämtat mig lite från lördagen. Det blev en fin tur på 55 kilometer genom betongdjungel och rena landsbygden ner till Järna.
Jag hade laddat ganska bra och kände mig både pigg och förväntansfull på att springa längre än jag gjort tidigare.
 
Jag har alltid varit lite förortsromantiker så jag uppskattade nog biten genom Skärholmen, Vårby mfl mest. När vi sedan kom ut efter Botkyrkan (!?!) så blev det ju rena landet vilket ju är ganska fint det med. Solen sken och alla var glada och lika spända på hur långt man skulle klara sig.
 
Under färdens gång hann vi med en rad stopp, bla han jag med en cheeseburgare på Mcdonalds i Skärholmen men efter det blev det bara frukt, cola och min egen trailmix för att lämna magen ifred i största möjliga mån. I Rönninge tog vi ett lite längre lunchstopp och satt och vilade lite i solen.
 
Östertälje och Södertälje hanns också med innan vi helt lämnade civilisationen för Sörmlandsleden och det var nu det började regna. En hel del tom.
 
Lite sliten och blöt var det så småningom dags för de sista fem kilometrarna på riktigt smala stigar, det var bökigt, blött, skitigt och helvetes jobbigt. Tur att man inte var bland folk man kände så väl för då hade de fått höra en eller två svordomar.
 
När Järna pendeltågsstation så uppenbarade sig gav jag upp ett mindre glädjetjut och drog på lite extra av de sista krafterna.
 
Medaljer delades ut, likaså grattulationer sedan var det bara att åka hem och försöka se glad ut, det kändes otroligt skönt att ha fixat hela vägen, första men inte sista gången för mig.
 
Det sattes en hel del längdrekord under dagen även om de flesta kanske sprungit marathon tidigare. Att någon sprang sina första tre mil var ju imponerande att någon annan klarade hela distansen utan att ha sprungit mer än 1,3 mil tidigare talar ju bara för vilka mentala spärrar vi sätter för oss själva.
 
Själv hade jag en svår dag igår men börjar redan bli sugen på att testa 7,5 mil från Uppsala till Stockholm om mindre än två veckor, vi får väl se hur det blir med den saken.
 
 
Det finns en hel drös med bilder runt om på nätet, denna har publicerats av http://marathonmia.blogspot.com/ utan benäget tillstånd, men det kan ju göra detsamma kanske…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera