UTMB osv…

Just hemkommen från Kebnekaise efter en ganska ok vecka. Vädret har varit växlande men framförallt inte så varmt. Ett par av nätterna (som jag spenderade i tält) var riktigt kalla så ingen sommarvärme direkt. Det var främst tänkt som träning för UTMB och jag körde en del bra turer i bergen runt omkring. Långa pass med branta stigningar. Det är ju stenigt där uppe, inte riktigt som alperna men det har varit bra att nöta lite timmar och jag känner mig lite mer redo.

20841005_10155703855043086_8642504604857201559_n

Avslutade veckan men en dröm topptur som jag tänkt på några år och nu blev det av. Tillsammans med en guide från fjällstationen så tog jag mig upp till storglaciären i rask takt för att sedan klättra Nygrens led upp till Nordtoppen. Enligt guiden är det inte många som tar den vägen, han sa ett tio tal per år. Känns lite speciellt när det måste vara flera hundra som tar västra leden en vanlig helg.

Jag är ingen klättrare men det gick ändå rätt ok. Några svårare passager fanns det och jag hade lite svårt att hitta grepp men det löste sig med guidens hjälp. Fick också erfara att jag satt fast då jag några gånger halkade och en gång ramlade baklänges när jag trampade igenom snön på ett ställe. Hela turen är ganska luftig men jag hade inge problem med det faktiskt, kände mig väldigt lugn hela turen.

20914571_10155712157003086_2076326847585362197_n 20914602_10155712157023086_2532945786980885273_n 20953020_10155712157018086_671591838367966179_n

Väl upp pausade vi lite. Jag glömde nästan av att vi var på Sveriges näst högsta topp då, och det kommer  ju snart att vara den högsta toppen. Efter det började vi vandringen över kammen till sydtoppen. Vädret var ok men inte klart och det var en hel del moln. Från sydtoppen hördes glada rop från toppbestigare. Har aldrig känt mig så ”bad ass” som när vi dyker upp ur molnen från ”fel” håll promenerandes över kammen. Förra gången jag var på toppen tyckte jag det såg omöjligt ut att gå över kammen, den såg så smal ut men man flyttar ju sina gränser lite och ny tyckte jag det var ganska brett att gå där. Men det stupar ordentligt på båda sidor.

20992995_10155712156998086_7681470401902997985_n

Nervägen tog vi Östra leden och timade in vandringsgrupperna från fjällsationen så vi fick sällskap på viaferatan ner.

Efter promenaden över glaciären så genade vi och tog på regnbyxorna och åkte ner på snöfälten. Det var kul men snökvaliteten var inte så bra och det regnade ganska mycket så farten blev inte så hög. Kanske lika bra. Sista vandringen ner gick också ganska fort och väl nere reflekterade jag över att jag inte var så trött. Jag hade inte velat klättra mer men jag hade förmodligen kunnat sticka upp en gång till via västra leden vilket är en skön känsla att ha med sig inför UTMB.

 

Innan jag reste norrut var jag nere tio dagar i Chamonix med omnejd för att träna inför UTMB. Jag började resan med att ta mig runt Banan. Jag hade planerat att göra det på fyra dagar. Det hade gått bra men det var sjukt varmt, 35 grader, så tempot var lågt och dagarna blev långa. När jag passerat Chourmayer var jag rätt sliten och jag skulle få sällskap i Chamonix och fortsätta köra på så jag beslutade att springa tillbaks några mil och ta bussen till Cham. Resten av banan har jag ju testat under CCC. Det är finare och också lättare om du frågar mig. Första delen av banan är inte jättekul men ganska lättlöpt. Det gäller för mig att hålla igen där.

20621017_10155662614078086_6158136557257799040_n

Extra kul var att jag under min UTMB tur hade planerat exakt samma etapper som en katalansk löpare men han var betydligt snabbare och piggare än mig så han stod mest och garvade när jag kom fram till hyttorna på kvällen. Vi pratade en del löpning och lopp och det visade sig att det var Pau Capell som bla vann Trans Grancanaria i år. Kul och han var jäkligt trevlig. Ska bli kul att se hur det går för honom han hade ganska höga mål på UTMB.

Jag är i ganska dålig form, det ska sägas. Men efter de senaste veckorna så är jag iaf ganska starkt på att gå uppför. Hela resan i Cham körde jag på utan stavar och det känns som en avsevärd skillnad när man lägger till dem uppför.

20622099_10155672421833086_7768399645055578641_n 20727966_10155678523998086_2723222197287035656_n

Resten av resan i Cham gick bra. En del toppar och turer i området. Svalare väder men också en hel del regn. tittat på glaciärer och käkas lunch på berget mm. En kul detalj är att vi körde slutet av banan också. Vi tog tåget till Vallorcine och sprang tillbaks. Jag mindes det som en av de jävliga topparna. Brant och lång. Det var det inte. Men med alla mil i benen antar jag att det upplevs annorlunda. Nu tog vi backen i ett nafs utan problem och jag blev faktiskt förvånad när vi var uppe på toppen. Inte heller kändes platån lika stenig som jag kommer ihåg det. Det gäller bara att jag har kvar den här mentala bilden i huvudet när jag kommer så långt i loppet.

20525473_10155654146843086_4497650388190853530_n

 

För en månad sen var jag också uppe i norr för att kickstarta uppladdningen för UTMB med att köra Swedish Alpine Ultra. Det var den andra gången jag springer det loppet men tredje jag springen sträckan Nikkaloukta – Abisko. Sen har jag varit mycket i området. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna göra en hyfsad tid och det gick bra de första milen men sen var det katastrof. Redan innan Singi var lag lite trög i benen och det gick ganska segt till Sälka. Själva Tjekja passet som många bävat för och tyckte var tufft hade jag inga problem med alls. Det gick lätt upp och inte alls mycket snö som sist jag sprang loppet utan man kunde gå ganska rakt på. Pausade med lite utländska turister i vindskyddet sedan satte jag fart utför. Det hade sagts att snön inte bar men jag hade inga problem. Höll högerkanten i stort och trampade inte igenom och höll mig rätt torr. Nere sedan fick jag lite krafter och det gick helt ok till Alesjaure stugorna. I stort hela loppet sprang jag själv. Det är ju inte många deltagare. Såg en del i bland när de passerade eller jag kom ikapp någon. I stugorna samlades de också såklart. Sedan var det tack och godnatt och det blev mer vandring än löpning. Jag gjorde en del försök men det var inte lätt. Började få ont i fötterna och efteråt visade det sig att jag fått lite blåsor också och jag har blivit av med lite naglar. Höften var det som krånglade mest under loppet och det började redan i början av loppet. Skulle tro att det har att göra med långa kontorsdagar hela året men vad vet jag. Har inte känt av det mer efter loppet. Över huvud taget känns kroppen otroligt mycket fräschare såhär efter några veckor med full aktivitet mest varje dag och det ger mig lite idéer för framtiden.

Det var tråkigt med loppet, det blev nästan 20 timmar ute på fjället men det är i alla fall en genomkörare och jag var rätt pigg i huvudet hela tiden och efter målgång. Blev lite förstörd efter men nu verkar allt ok igen. Har lite problem med hälsenorna men det är inget stort problem just nu. När jag kört några dagar på raken blir jag otroligt stel på morgonen men jag hoppas att det ska hålla ihop under loppet.

Fick frågan igår om jag var nervös men det är jag verkligen inte. Jag tar det som det kommer. Har inga tidsmål eller ens att klara loppet. Jag vill bara ut och köra och se hur långt jag kommer. Jag är så taggad på att vara utomhus i bergen och i skogen just nu. Hoppas att jag kan hålla i det under hösten och vintern också.

Det här inlägget postades i Inspiration, Löpning, Lopp, Tips och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera